1820-1876
He was born in La Rochelle. After leaving school he studied for some years under Louis Cabat, the landscape painter. Fromentin was one of the earliest pictorial interpreters of Algeria, having been able, while quite young, to visit the land and people that suggested the subjects of most of his works, and to store his memory as well as his portfolio with the picturesque and characteristic details of North African life. In 1849 he obtained a medal of the second class.
In 1852 he paid a second visit to Algeria, accompanying an archaeological mission, and then completed that minute study of the scenery of the country and of the habits of its people which enabled him to give to his after-work the realistic accuracy that comes from intimate knowledge. In a certain sense his works are contributions to ethnological science as much as they are works of art. Related Paintings of Eugene Fromentin :. | Moorish Burial (san25) | Femmes egyptiennes au bord du Nil (mk32) | Egyptian Women on the Edge of the Nile | Algerian Town | Moroccan Horsemen at the Foot of the Chiffra Cliffs | Related Artists:
georg engelhardt schroderGeorg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare.
Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier.
Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst.
När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet.
Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Pierre PatelFrench Baroque Era Painter, ca.1605-1676
He dedicated himself exclusively to the art of landscape painting, and it is presumed that he spent his entire career in Paris, as there is no evidence to support claims that he went to Italy. In 1633-4 he was admitted to the guild of St Germain-des-Pr?s and in 1635 was admitted to the Acad?mie de Saint-Luc. In 1651 he took part in a vain attempt to merge the Acad?mie Royale and the Acad?mie de Saint-Luc, after which he remained loyal to the latter.
Nikolaj Nikolajewitsch Gepainted Conscience, Judas in 1891